Är du en person som tycker att ”en kall lager” är det bästa som finns? Eller tycker du det egentligen men vågar knappt säga det i vårt hipstertidevarv? Vågar du fortfarande beställa ”en stor stark” i baren på hippa stället, eller står du där och letar febrilt på tavlan ovanför baren där det med vintagebokstäver eller eventuellt på en stor griffeltavla står namn som ”Dubbel kärlek med ananasfeber” eller ”Flygplansbränsle från gud” eller något annat som inte säger dig så mycket om vad det egentligen är?

Så blundar du och chansar och ser för dig det där stora, kalla, immiga glaset med den goda, lätt bittra drycken som ska svalka din gom och fylla den med fantastiska smaker. Och när du öppnar ögonen står där något som liknar ett vinglas, innehållande en deciliter orangebeige vätska (som du just betalt  150 kr för) och som smakar jäst vin? Du ser skeptiskt på den, men vågar inte riktigt fråga den skäggiga björnen bakom baren som just rabblat upp dryckens stamtavla (man vill ju inte verka okunnig) om det verkligen är öl, så du dricker upp den i ett nafs, lommar ut och går till närmaste engelska pub istället.

Då är du nog inte ensam. För det har blivit lätt problematiskt att gå på krogen och bara tycka att öl är gott. Numera ska man vara superexpert och gärna ha full score på appar som listar de mest obskyra ölsorterna och bevisa att man druckit dom. Helst på någon skum ölfestival på ett hippt men ändå lagom okänt ställe (vill ju inte vara för mainstream) tex i Köpenhamn eller Malmö.

Men nästa gång är du bättre förberedd, för det finns nämligen bara tre typer av öl; underjästa (bayerskt och lager), överjästa (ale, porter och stout) och spontanjästa (mer komplicerade). Japp, så enkelt är det, så räta på ryggen i baren nästa gång och beställ det du vill ha!